onsdag 28 augusti 2013

Simning - på riktigt

Så var det äntligen dags, triathlonstafett med Team Nike på Stockholm triathlon. Vi kom till det minst sagt röriga växlingsområdet vid strax efter 9. I ganska god tid alltså eftersom jag skulle hoppa i vattnet vid 10.20.

 
Efter att ha hittat vår växlingsplats, bytt om och peppat upp en stund med Teo och Mårten tog jag mig bort till stadshusparken där simningen skulle starta. I gänget på runt 100 simmare såg jag ett par bekanta ansikten, gamla simmarkompisar och tränarkolleger. Jag kände mig märkligt lugn när jag stod där, skön stämning och att familjen stod och hejade på gjorde att det kändes extra kul.
När klartecknet kom att hoppa i vattnet rörde sig hela gruppen ut på kajen, hoppade i och simmade ut till startlinjen. Väl där stötte jag ihop med en gammal simmarkompis som simmade SM så sent som i somras. Planen blev att haka på honom när starten gick. I ett kokande moln av bubblor, stänk, armar och ben gick starten. Jag tog rygg på simmar-Stefan och fick ganska snabbt en bra lucka till resten av gruppen vilket gav mig fritt vatten att simma i. Efter vad som kändes som kanske 400 meter började jag känna att jag kanske öppnat för hårt men tänkte att det får bära eller brista. Första halvan av loppet kändes Låååång och jag undrade när den där röda bojen skulle börja närma sig. När den väl gjorde det hann jag samtidigt ikapp de långsammare bröstsimmarna i startgruppen innan oss. Ett par hundra meter blev det nu ett sicksackande mellan simmare jag passerade men innan jag visste ordet av var stadshuset bara några tiotal meter bort. Tog i lite extra sista biten men det var inte förrän jag kom upp ur vattnet för att springa de 150  metrarna till växlingen som jag kände hur trött jag faktiskt var. Med hålögd blick och tunnelseende sprang jag fram till Teo som slet av mig fotbandet och satte det på Mårten som tog cykeln och satte av för sina 4 mil. Efter att ha pustat en stund  kände jag på en gång att detta var något i min smak, öppet vatten bjöd på så många saker som man aldrig får med bassängsimning så detta vill jag ha mer av. Efter ganska precis en timme kom Mårten springandes med sin cykel och jag satte fotbandet på Teo som genast sprang iväg på en mils löpning. Jag och Mårten tog det lugnt en stund, rörde oss ut från området och gick och pratade med min "fanclub" i form av Veronica, våra småkillar och mina föräldrar innan vi vandrade bort mot slottet där målgången skulle ske. 
Teo slet på som en gnu och kom studsande uppför slottsbacken. Jag och Mårten gjorde honom sällskap de sista 100 metrarna och fick gemensamt ta emot deltagarmedaljer. Teo hade slitit på enormt bra och gick i mål på 42 minuter vilket landade vårt lag på en 6e plats av totalt 65 lag. Min simning gick på 21 minuter vilket jag med min nuvarande träningsnivå är väldigt nöjd med. Kändes också som att min kostuppladdning med rödbetsjuice mm gav utdelning.
Nu blir det att ladda upp för nästa tävling. Sicklaloppet (10 km löpning) hägrar den 22 september.

Inga kommentarer: