tisdag 10 juni 2014

Till alla föräldrar i sommar!

Det är dags att sparka liv i min blogg igen och fortsätta resan med träning, kost och vetenskapligt kul-att-veta. I sommar kommer jag ägna stor del av min lediga tid åt tre saker, familjen, flytta till hus och att träna järnet för att vara i form till Ironman i augusti. Träningsmässigt ligger jag bättre och bättre till i cyklingen där jag börjar få bra uthållighet och jämn fart, simningen har jag lämnat åt sidan lite men där vet jag å andra sidan exakt vad jag behöver göra för att vara i bra tävlingsform. Kvarstår gör då löpningen som är  min stora utmaning och som jag kommer lägga tonvikten vid fram till i augusti. Mer om min fortsatta träningsresa och upplägg i senare inlägg.




I detta inlägg vill jag med anledning av något jag såg senast i helgen komma med en uppmaning till alla er föräldrar, mor/farföräldrar och andra som går och badar med småbarn i sommar. Under nästan hela min aktiva karriär som simmare, simskolelärare och simtränare har jag sett med förvåning på hur många beter sig med sina barn i simhallar och på badstränder. Man går för att bada med sitt barn men badar inte MED sitt barn. Allt som oftast ser det istället ut så här "Barn av olika ålder, storlek och vattenvana i vattnet iförda färgglada uppblåsta bollar på armarna - Vuxna sällskap som sitter på bassängkant eller strand hållandes en kaffekopp och eventuellt tittar på barnen då och då". Man tar dessa "armpuffar" och andra flythjälpmedel som en barnvakt och säkerhetslina på barn som ofta helt saknar förmåga att hålla sig flytande för egen maskin. Mina fingrar räcker inte till för att räkna upp antalet tillfällen bara de senaste åren där jag bevittnat och fått rycka in och dra upp en unge ur vattnet för att en armpuff glidit av eller ungen helt sonika flutit iväg långt bortom föräldrars uppsikt.

Efter att ha dragit upp den hostande ungen frågar jag denne om det var kul att dyka och att man minsann inte får dricka upp hela sjön, för att försöka byta känslan av chock mot att något spännande och kul just hände. Då kommer ofelbart barnets chockade, upprörda strand-bihang och parallellt försöker trösta och skälla ut barnet med ord som "Du kunde ha drunknat, jag har ju sagt att du inte får gå så långt ut, du vet ju att du inte kan simma, det där är jättefarligt, jag blev jätterädd".... Fundera en stund över vilka signaler du skickar till barnet kring vilket förhållningssätt man ska ha till vatten... Sänder du inte lite dubbla budskap när du å ena sidan släpper iväg ungen som inte kan simma själv ut i vattnet och å andra sidan blir upprörd när sådant som händer när barn leker i vatten mycket riktigt händer?

Bannlys armpuffarna!

Vill du att ditt barn ska få ett naturligt, säkert förhållande till vatten och lära sig hantera detta främmande element? Ett första tips är då att lära dem att hantera vattnet. Eller låt mig rätta mig själv, du behöver inte lära dem någonting. Det enda du som vuxen behöver göra är att ge ditt barn tid att utforska vattnet på sina egna villkor MED DIG på armlängds avstånd. Sätt för allt i världen inte på dem armpuffar och andra flythälpmedel så fort de ska ner i vattnet. Visst kan man använda flytredskap att leka med eller till och med för att lära sig rörelser i vattnet men låt barnen helst vara så mycket tid i vattnet som möjligt där de bara har sin egen kropp att förlita sig på. Armpuffarna och flythjälpmedlen gör minst fyra saker som motverkar utvecklingen av ett naturligt förhållande till vatten.
1. Skapar en falsk trygghet både för barnet och dess vuxna vilket kan sätta barnet i farliga situationer.

2. Skapar en känsla av beroende. Barnet som alltid har flythjälpmedel och inte testar sin egen kropp i vattnet får ofta svårt att våga prova att simma utan dem.
3. Begränsar barnets rörelsemönster och möjligheten att upptäcka och leka i vattnet på ett naturligt sätt.
4. Gör att barnet lär in kroppsposition och rörelser i vattnet som gör att de sedan måste lära om för att kunna ta sig fram och hantera vattnet för egen maskin.

Viggo två år leker på Gustavsbergsbadet

Ge barnen frihet i vattnet!

Låt barnen istället i sin egen takt prova hur deras egen kropp fungerar i vattnet och BEGRÄNSA INTE vad de får prova i vattnet. Vill ungen doppa huvet, låt dem, vill de kasta sig handlöst ut på djupare vatten än de bottnar, låt dem. Tricket är att se till att du finns på armlängds avstånd och kan ta emot och hjälpa dem precis när de nått gränsen för vad de fixar  (men försök aldrig att pusha dem att göra något, min egen erfarenhet säger att det ofelbart gör  att de går bakåt utvecklingen i vattnet). Du kan själv visa och låta barnet försöka härma (även om de oftast ändå hittar sitt eget sätt). Folk frågade mig redan förra sommaren hur jag hade lärt Viggo att simma när han två och ett halvt år gammal för egen maskin tog sig mer än 25 meter mellan bryggorna i vår lokala badsjö. På den frågan vill jag alltid svara "på samma sätt som jag lärde honom att gå".

Överför inte din egen rädsla!

När barn utforskar vatten och testar nya saker kommer de att hamna i ovana situationer - de kommer trilla och hamna under vattenytan, de kommer få näsan och svalget fullt med vattet, spotta, fräsa, rapa och småkräkas lite. Det här kommer hända, detta är svårt att komma runt och en naturlig del i att upptäcka vattnet. Det du som förälder kan göra är att på förhand bestämma dig hur du vill reagera när barnet testar något nytt som kanske upplevs obehagligt. Det du kan vara säker på är att så länge du finns i barnets direkta närhet och mjukt hjälper barnet upp på fötter igen om du ser att hon/han tappat kontrollen så kommer inget värre än en kallsup att inträffa. Beroende på hur bekväm du själv är i vattnet kan det här vara lite olika jobbigt för dig men om du vill hjälpa ditt barn att utvecklas i vattnet är en ide att hantera varje situation som att något kul och spännande hände. Om barnet får en kallsup, hostar och sedan börjar gråta är risken stor att du hjälper till att bekräfta för barnet att det faktiskt var läskigt om du tar upp barnet, kramar om det och med ömkande ton frågar om det gick bra. En bättre strategi är i nio fall av tio att på en gång barnet kommer upp ur vattnet, innan hon ens bestämt sig för om det var obehagligt utbrista "wow, kunde du dyka? vad duktig du är! Men hördu man får faktiskt inte dricka upp hela sjön, då finns det ju inget kvar att bada i"

Rätta inte barnen

Det finns en utbredd bild av vad det innebär "att simma". I många människors ögon är det synonymt med att simma bröstsim såsom den gamla skolans simskola lärde ut det. Jag frågar då VARFÖR DÅ? Att hantera vatten handlar i första hand om att utvidga barnets rörelsereportoar, att de utvecklar förmågan att säkert hantera ett främmande (potentiellt farligt) element och som jag ser det stärka barnets självbild och förtroende kring den egna förmågan. Dessutom kan man ha väldigt kul i vattnet. Vad innebär det definitionsmässigt "att simma"?* I min värld är  det synonymt med "att flytande ta sig fram i vattnet" eller som en 94-årig man sade till mig när han såg Viggo simma "kan han hålla sig flytande i 10 minuter så är han simkunnig". Att få höra att man gör på fel sätt eller att bentagen ska se ut si eller så är motsatsen till kul, gör inte att barnets förmåga utvecklas snabbare utan snarare tvärt om. De "simsätt" som vi normalt pratar om är bara en överenskommen praxis och i tävlingssimning ett regelsystem. Att försöka få ett litet barn att passa in sitt rörelsemönster i en färdig mall skadar nog mer än det hjälper. Om barnet istället får testa helt förutsättningslöst och successivt prova vad som funkar och inte kommer den till slut ha skaffat sig ett effektivt sätt att ta sig fram i vattnet. Vill man sedan när barnet är motoriskt redo lära dem fler rörelser och simsätt är det väl inget fel med det men vänta med att "lära dem simma"och låt dem först lära sig själva att simma eller som jag brukar säga "lära sig vatten"


*Den nordiska definitionen av simkunnighet lyder "Simkunnig anses den vara som kan falla i vattnet, få huvudet under ytan och efter att åter ha tagit sig upp till ytan, kan simma 200 meter på djupt vatten varav 50 meter i ryggläge" - Definitionen säger ingenting om simsätt eller korrekt rörelsemönster.


Inga kommentarer: